Hej bloggen
Jag gör mitt bästa för att hålla igång bloggen och det funkar sådär senaste dagarna. Blogga är inte helt min grej måste jag erkänna för mig själv än en gång. Jag skriver hellre till er genom personliga konversationer som jag gjort med en del av er där hemma sedan jag kom hit. Det är så mycket olika jag vill skriva till olika personer. MEN jag ska ändå göra mitt bästa för att hålla igång bloggen så jag själv iallafall kan gå tillbaka framöver och läsa.
Senaste dagarna har vi haft ledig helg, fastedag och jobbat. Jag kan inte säga mer än att detta är mitt liv nu (för två månader jag vet) och jag älskar det! Love life is truly a statement here. Jag är en såndär som har lätt att vänja mig om jag kommer till ett nytt "liv" eller sammanhang vilket är riktigt gött, samtidigt som det ofta är desto mer smärtsamt och ångestfyllt att bryta upp. Det känns som att jag har levt mitt liv här i evigheter. Jag trodde inte att jag skulle gilla såååhär mycket att bo i ett stort kollektiv men det är som att bo med sin församling och kyrka. Helt fantastiskt. Gud talar och leder dagligen, och jag känner mig helt trygg i hans famn.
Medan jag varit borta har det varit både bröllop och bebisfödande hemma (bebisen Loa kom dock lite innan jag åkte men jag har ännu inte träffat honom). Gratis Amanda och Kristoffer till äktenskapet och grattis Isa och Marcus till finaste Loa.
PS. Häromdagen fick vi punka, och det som jag alltid fruktat hände, domkraften gick sönder när däcket var bortplockat. Underhållande och gött att sola på motorvägen var det dock. Se en kortfilm från det hela genom att klicka här.
