Nu är det mindre än en vecka kvar här på Hawaii och det gör ont i hjärtat. Det ska absolut bli helt fantastiskt att få komma några dagar till både LA och NYC den sista tiden men när man väl stadgat sig på ett ställe under 7 veckor så är det svårt att lämna. Jag vill se och uppleva så mycket mer här nu, men tror ändå att jag en dag kommer tillbaka hit. Det är så mycket i livet här som jag har saknat där hemma. Lugnet kring livet finns här så tydligt. Njutningen, att leva. Jag kan här förstå varför jag lever, något som jag kan glömma när jag är hemma, något som jag tycker är svårt att uppleva där hemma i vardagen... och jag tror det har med mentaliteten hemma att göra. Landet Sverige. Jag älskar Sverige av hela mitt hjärta men ibland är saker lite överdrivna. Bli lite mer chill Sverige. Lite mer hawaii-chill. Snälla.
Sverige.
Det gör inget att bussarna inte kommer exakt på minuten. Livet fortsätter ändå.
Det gör inget att SJ inte är i tid. Vi kommer fram till slut.
Det gör inget att skolmaten inte innehåller exakt rätt mängd protein. Barnen växer ändå.
Det gör inget att det är några gropar i gatan. Det finns viktigare saker att bry sig om.
Det gör inget att villan har en trasig bräda. Det fixar sig till slut.
Det gör inget om du inte får din fika-rast på jobbet exakt varje dag. Du kan fika när du kommer hem.
Det gör inget om du inte är politiskt korrekt. Ingen kommer hata dig för det.
Och gode Gud, det gör inget att en hundägare glömt plocka upp efter sig. Ta en påse och gör en god gärning.
Sverige.
Det gör inget om du inte är ett perfekt land.
Det är okej att vara hawaii-chill ibland.
Livet fortsätter ändå.
Ditt folk kanske till och med får uppleva lite livsglädje på köpet.
Behöver jag säga att jag gillar Hawaii? Konstigt nog, trots att jag älskar struktur och organisation... men någon måtta får det väl finnas på struktur och organisation. Och den måttan verkar vara perfekt här på Hawaii. Iallafall för mig, just nu, i mitt liv.
Avslutningsvis några bilder från senaste veckan.
Äntligen surf häromdagen! Somnade gott efter allt paddlande och några relativt relativa lyckade tappra försök.

Häromdagen spenderade jag i sängen störtförkyld och Frida försökte samtidigt städa med nackspärr. Hon kunde iallafall städa med sin vänstra hand, dock utan att kunna titta ner på det hon städade. Lagom komiskt.
Vem har sagt att teologi ska vara tråkigt? Här studeras surfkulturen på Hawaii inför skrivandet av en artikel i systematisk teologi-kursen.
En återkommande syn. Man kan ju inte annat än bli påmind om Baywatch och ungdomens dagar... och som en av skådespelarna själv sa "If you think about it now, it's kind of ridiculous. All these hot girls on Baywatch in tiny little red bathing suits running around saving lives."
Häromdagen uppmärksammades human trafficking världen runt. STN var självklart med genom att posta denna bild på instagram #enditmovement
En av alla böner här på STN.
Sådär några veckor efter kommer en gruppbild på Service Team, under hajken till vattenfallet.
"Who said anything about safe? He isn't safe. But He's good. He's the King, I tell you." Människan söker säkerhet i allt hon gör, men Gud vill ta oss med ut på osäker mark. Gud låt aldrig mina rädslor hindra Ditt verk!
Mahalo.